Idag lekte jag bokstavligen bullpappa

Häromdagen började en av hönorna gala, eller, ja det var ju såklart inte en höna då, utan en tupp… Han har alltid varit extremt skygg och Susanne sa att det kanske inte är så konstigt då alla hans tupppolare som kläkts i samma omgång försvunnit en efter en då de börjat gala. Denna har heller inte galt så mycket, nästan misstänkt lite. Kanske inte så konstigt… När jag skulle hämta honom så var han ute och jag tänkte att det här kommer ju aldrig gå. Men jag fick in honom i ett hörn och körde samma teknik som jag börjat göra med hästar som inte gärna vill bli fångade, nämnligen att blokera dem. Så fort de tar ett litet steg åt något håll så markerar jag att jag är på väg åt det hållet, då vänder de eller stannar av. Så höll vi på så i någon minut till dess att jag var så nära att jag kunde ta tag i honom. Det är ju en förutsättning att det finns ett hörn att använda då det gäller hönsen då… I vilket fall frågade S om vi skulle baka något då jag kom in. Det slutade med att vi bakade två satser vetebullar, 40 kanelbullar och 40 pizzabullar. Mums!!