Trevlig stämning i säkerhetskontrollen

Jag slutar aldrig förvånas över hur tjuriga och otrevliga folk är. Tjejen framför mig lastar upp de tomma backarna som hennes prylar legat i genom säkerhetskontrollen. En av personalen ber henne inte göra så för att de då fastnar i hålet där de ska försvinna in. Hon ignorerar. Nu säger hennes manliga kollega till också. Tjejen svarar surt, -Jag jobbar faan inte här, eller? Stirrar på dem och så går hon.

En minut senare får en annan resenär en utskällning då han drar en plastlåda på rullbandet. Det fick man tydligen inte! DE RULLAR AV SIG SJÄLVT NÄR DE SKA!!! DRA INTE!!!! ( Inte någon av de två tidigare säkerhetsnissar. )
Ok…

Amfibiefordon

Det har under en lång tid varit prat om amfibiebilar. Härom veckan fick Susanne syn på Oceanbus som utgår från djurgårdsbron. Det kändes som en must do. Sebbe fick hänga hemma hos farmor och vi övriga drog vidare till äventyret.

Här är det uppställnig innan ombordstigning.
Det hela började med en sightseeingtur runt strureplan där man slapp höra massa tråkiga årtal, istället fick man lära sig viktiga saker som tex vad det är för skillnad på en stekare och en brat samt att det finns en restaurang för hudnar på östermalm osv.
Här kommer en liten snutt när vi är på väg ner i vattnet.

Väl i vattnet var det inte mer upphetsande än en vanlig sightseeingbåt, förutom den uppmärksamhet den drog till sig. De som kom i vanliga sightseeingbåtar såg avundssjuka ut, vilket faktiskt bidrog lite till upplevelsen. 🙂

Benjamin tröttnade ganska snabbt (precis som jag), och övergick till att ta selfies.

Bara ett litet axplock.

När det var dags för båten att bli buss igen var uppståndelsen stor. Vi fotograferade de som fotograferade oss! 🙂

Väl hemma hos mamma igen var det livat återseende som vanligt, brottning i mammas säng.

Bilprovningen

För att få loss lite pengar har jag nu börjat försöka sälja av lite grejer. Den motorcykel jag köpte för ca 10 år sedan för att Susanne skulle ta körkort ska nu bort. Den har stått oanvänd mer eller mindre hela tiden. 

Jag bokade en besiktningstid, eftersom B skulle till tandläkaren så lastade vi upp den på släpet och åkte. På vägen ringde Susanne som fått meddelande om att tandläkaren var sjuk. Då hade vi alltså inte behövt ta släpkärra .. Väl framme lastade vi av och gjorde en smsankomstanmälan varpå vi cirkulerade runt på parkeringsplatsen för att värma upp hojjen. Jag och B båda utan hjälm.
Efter en stund kommer en besiktningsgubbe ut och ser märkbart besvärad ut. Det han vill meddela är att det i te finns någon som är behörig att besiktiga MC på plats… Men vi är välkomna tillbaka en annan dag utan att boka tid så skulle de lösa det.
SUCK !
Lasta på, åka hem, lasta av, köra B till skolan och sedan åka hem och jobba. 
Inte min dag…
Två dagar senare efter jag hämtat barnen från dagis och fritids lastar vi åter på hojen och hoppar in i bilen. De kollade lite konstigt på mig när jag rullade in hojen i besiktningshallen med tre små grabbar på. 🙂

Här firar vi blankt papper med glass.