Ett försök till nystart

2013-03-19

Idag när jag stod plckade undan i köket efter att barnen somnat tänkte jag på att det var galet länge sedan jag skrev något på bloggen.
Tanken med bloggen var ju att jag skulle ha den lite som en dagbok och skriva upp saker som händer i min vardag, för att det känns som det är så mycket som händer som man antagligen inte kommer minnas. Om man inte på ett eller annat sätt blir påmmind. Jag har oftare och oftare sista tiden tänkt att jag måste ta tag i detta eftersom jag tycker det är roligt att då och då gå tillbaka och läsa vad som hänt, men desto mer tid som går sedan jag skrev senast desto svårare är det att komma igång. Tror att det bottnar i att jag känner att jag måste börja där jag senast avslutade. Vilket gör att det känns helt oövervinneligt. Så när jag stod och funderade på detta samtidigt som tankarna kretsade kring att jag på senare tid har börjat på acceptera att jag inte har någon tid över för mig själv alls, en av anledningarna till att jag inte kommer mig för att skriva, så tänkte jag att jag skulle skriva ner hur min dag sett ut idag. Den har mer eller mindre sett ut som alla dagar de senaste halvåret. Här kommer dagen i en liten resumé.

Vaknar kl 04:45 av telefonlarmet, inser att jag ligger på madrassen i allrummet på övervåningen, det är också därför jag vaknat av och an från kl 03:00 då tuppen börjat gala. Det hörs bättre in till allrummet än vad det gör in i sovrummet, av för mig okänd anledning. Susanne sover i hästens… (Jag är inte alls bitter över det.) Det är ca 10v kvar till förlossningen och S sover lite dåligt och har svårt att somna om, jag snarkar lite och är därför förpassad till allrummet. Ska jag vara helt ärlig så är det ganska skönt då jag annars blir väckt mer av S än av tuppen, för att jag ska lägga mig på sidan så jag inte snarkar. Dessutom känns det som att om tuppen skulle vara allt för störande så skulle jag sannolikt gå ut och lägga honom på huggkubben. Vilket inte känns lika OK att göra med S… 🙂 Upp och in i duschen, ta med kläder ner och klär på mig samtidig som jag äter frukost. Hoppar in i bilen, letar reda på nästa avsnitt av Alex och Zigges podcast. Framme på jobbet ca 05:55. På jobbet är det som oftast. Jag har planerat vad jag ska göra och när dagen är slut så har jag hunnit ungefär 25-30% av det jag tänkt, dels för att min hjärna inte funkar som den ska / brukar. Hoppas på den första, då det i så fall är övergående, samt för att man blir avbruten var 10:e minut av att någon kommer och vill att man ska kolla eller göra något. Smått frustrerande. Men inget jag inte kan leva med. Luncmöte med Fredrik och Niklas från Radpoint, Palo Alto till CBS.
15:00 sitter jag åter i bilen på väg mot dagis för att hämta B och N. Där möts man som brukligt av Maya, granntjejen som undrar om det går bra att hon och systern hennes kommer över och leker när de kommer hem. Svarar man, -Ja, det går bra. Så blir hon nöjd  och meddelar att hon ska kolla med mamma eller pappa först bara. Om man svarar -Nej, idag passar inte så bra. Då kommer -Ok, men då ju kan B och N komma hem till oss!?. Idag svarade jag -Ja, och det förväntade svaret kom. Hon är ju för rolig. Jag har lärt mig att inte komma med någon undanflyckt, svarar jag. Nej det funkar inte idag, jag är trött och vi måste städa hemma också. Då kommer genast, Men det var ju bra, då kan B och N komma till oss så får ni städa i fred och kan vila lite… Hon är kung! Sen går man vidare och försöker leta efter B och N, allt som oftast är B ute på äventyr uppe i skogen, eller så startade äventyret då han såg att jag kom. Så man hittar N först, sista dagarna på en gunga med Isabel, Mayas lillasyster. N säger -Hej, kan du lyfta upp mig? och vill att jag ska krama om honom, och Isabel frågar typ samma frågor som storasyster. Det är kul att de gillar att hänga med varandra! B åker stjärtlapp ned för vad som nu likanar mer än bobbana än en pulkabacke. Nästan nere har de fått till ett hopp och man ser hur den skräckblandande förtjusningen blir starkare och starkare desto närmare hoppet han kommer. Skulle tro att han flög i alla fall 1 dryg meter innan han åter var nere på rumpan.
Väl hemma är det matlagningen som ska på påbörjas. Jag har börjat göra stora satser och lägga i frysen, detta för att det ska finnas lite tid till annat än bara laga mat på kvällarna. Igår var det köttförssås på 3 kg köttfärs och idag köttbullar på 1.6 kg köttfärs. Eftersom M och I skulle komma över och leka så kom ett SMS från deras pappa, som jag inte såg först och när B fick syn på det så försökte vi ringa, men han svarade inte. B ville då gå över och kolla om tjejerna vill/kunde komma över, jag försökte få N att stanna hemma så länge då det var ”snöstorm” ute. Dörren gick igen och 20 sek senare ser jag först B och 10 meter efter kommer N utan något annat än tröja, mjukisar och skor. Eftersom de inte kom tillbaka på 10 min så ringde jag för att kolla läget. De satt då i soffan hos grannarna och kollade TV, trots att B lovat att komma hem direkt… 🙂 De stannade kvar där till maten var klar, 18:30. Vid 20:20 var alla tre nattade, först Susanne, sedan sagostund med barnen med efterföljande godnattvisa. Ut och släcka och stänga hos hönsen samt plocka in äggen. Nu är det bara plocka undan efter middagen samt diska och torka av köket kvar. Samt portionera upp det som var kvar att portionera upp. Idag var det bara såsen, köttbullarna var redan packade och låg och gottade sig i frysen. Sen in i tvättstugan och sätta på en maskin. Och nu sitter jag här och tar en paus innan jag ska plocka fram kläder för barnens morgondag. Susanne ska på kurs onsdag och torsdag så då måste jag även lämna barnen på dagis. Annars gör hon det nu när hon är hemma, just nu är hon sjukskriven på 100% fram till förlossningen. Det är grymt bra, inte att hon är är skittrött och mår dåligt, men det är skönt både för henne och mig att hon inte måste jobba också.

Idag när vi åt middag så säger B, som långt ifrån sitter still vid matbordet själv till N: -Lek inte med maten, ät den istället! N tittar på honom bara och visar inget annat tecken på att B ens sagt något.
Jag säger då till S: -Tänk vad det kommer vara lätt med tredje barnet, vi kommer ju inte behöva göra något alls.
Susanne, Nä, den kommer bara sitta och pillra i sina mackaroner…
Thomas, -Jag menar att B och N kommer göra allt, uppfostra osv!
B: -VADDDÅÅÅÅÅ, ska VI göra ALLT!?!?! Det är ju orättvist!!!

En stund senare sitter B och leker med mackaroner.
Thomas: -Jag hörde en vis man säga en bra sak en gång.
B: – Vad då?
Thomas: -Lek inte med maten, ät den istället!
B: kollar på mig med ett stor flin säger: – HaHa, det var ju kul ju!

Han är ju bara för skön!!

Nu ska jag gå och plocka fram kläder inför morgondagen.
I morgon blir det sovmorgon, barnen får börja 07:15 i morgon då B ska på teater med förskolan och jag har bokat möte kl 08:00.

Nu ska vi se om det här kan hålla i sig när jag åter brutit isen. Hoppas det, för den här typen av ”anteckningar” kändes inte så kul…

Jag ville ju egentligen skriva om hur jag ser på min egen tid, eller rättare sagt avsaknaden av egen tid. En annan dag kanske.